är en märklig liten historia. I onsdags var jag nämligen på väg hem ifrån Elin och Julia och en bröd-spel-berättelse-kväll av mysigaste slaget. Jag bestämde mig för att åka hem i god tid, och hastade iväg. I väntan på Nils Ericson-terminalen så är det en mörk man som frågar mig hur jag mår på knagglig svenska. Jag svarar vänligt, ställer en motfråga såklart. Det visar sig att han är från Uganda och det slutar med att jag spenderar hela bussresan med att samtala med honom och hans kompis. Höjdpunkten var när de skulle försöka säga siffran "sju" på svenska. Det väsligaste och pipigaste försök jag hört! Till och med folk i omgivningen smygskrattade.
Kontentan: jag betedde mig så typiskt osvenskt här!!! Och jag gillar det!!! Imorgon ska jag och min nya vän ta en kaffe på stan. Den ni. Hehe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar