Vad i saltet?

Det är sjukt vad man kan känna att oturen kommer smygande mot en ibland. Som en tsunamivåg, när man ser att den kommer närmare och närmare i rask takt. 

Nu sitter jag i vardagsrumssoffan och badar fötterna i ett ljuvt, men lite ljummet fotbad. Det var allt jag ville för den här stunden. Jag ville att det skulle gå undan så att jag snabbt skulle kunna sitta här, med så varmt vatten som möjligt. Allt började bra, jag tvättade hinken för fötterna fräsch, jag fyllde den till ungefär hälften med varmt vatten, hällde i salt vilket gör tassarna väl. Jag tog det största saltkaret vi hade hemma så att jag kunde hälla i mycket salt. Så bra. 

Sedan kommer vi till uppenbarelsen. Jag skulle även hälla i lite olivolja i mitt bad, då jag råkar jag tappa korken så den rullar under köksbordet och längst in i ett hörn. Väldigt störsamt och olycksbådande. Men en petitess! Det är dock där jag känner att någon olycka av större slag lätt skulle kunna drabba mig, men jag viftar bort tanken. Tills jag ska ställa saltkaret i kryddhyllan och jag viftar upp den lite för ivrigt. Resultatet blir att jag tappar hela karet, locket far av och så är hela spisen och ungefär en fjärdedel av köksgolvet täckt med salt....

Aj


Nu är mitt fotbad snart kyligt och slut, jag förlorade antagligen mer tid på att behöva städa upp allt salt än om jag hade gjort i ordning mitt fotbad i lungan ro. Dock är jag ju arbetslös och har inget viktigare för mig tidsmässigt än att laga äggröra till far, övningsköra till staden och gå på fotbollsträning idag. Sådan tur!