Hänger här

i sängen, småskraj i kroppen efter ett avsnitt Twin Peaks. Nästa gång jag vaknar väntar den stora pickpackardagen. Näst-sista-dagen-som-Borås-bo kan man också kalla den. Sedan kan man undra om det är bäst att vara tjej eller kille när det vankas Timbuktu-konsert. 

Vy från kill-perspektiv (Martins):

Vy från tjej-perspektiv (mitt):

(fritt för egen slutsats)

På fastland

igen efter att ha spenderat helgen hos Agnes på Öland vid Ölands folkhögskola. Helgen har verkligen bestått utav mys och kroppen min har verkligen fått slappna av med tanke på att jag har 1 1/2 veckas semester!! Tillsammans med avslappningsfasen OCH att den fått utstått vegetarianmat har jag vart slapp, men NÖJD.

Känslan som infann sig när jag entrade Borås igen för ca en timme sedan var magisk och lycklig. (På ett stadie över min förväntan.) Hemmakänsla, tror jag det kallas! Strax möter jag Annie och gamla goa Prognosia-arbetskamrater för en trivsam afton under Boråsregn.

På Öland, med Agnes och hennes trevliga väninna Ella.

Här sitter jag på tåget hem, ungefär för två timmar sedan, med en klubba i mund (present från Agnes). Och presenter skall ju förtäras som vi alla vet!

Och Här väntar Annie på mig i Borås med en banan i käften. För när hon slutar jöbbet är jag där som en beställd bebi på storkpostorder.

Om allt bara var en

 

 !!! Det vore så skönt. Vore la skönt. Vilar mig nu i form inför sista arbetardagen på Burger King imorgon (3 rara timmar), sedan ska jag på Nelly-outlet med Ankan på Åhaga. På fredag bär det av till Öland en veva för att hälsa på Agnes. Efter det är jag inne på sista veckan i Borran. Tiden är så knapp att jag nästan blir handlingsförlamad. Night crocodilez.

När man fått lön

kan man skänka pengar. Skänkte nyss till barncancerfonden via denna insamling. Ett gäng brudar från Östersund som förlorat en vän i cancer och som fixat detta jättebra projekt för att inte fler ska behöva gå igenom samma sak. Här kan man se en fin kortfilm som de gjort. Efter att ha sett den, är jag extra tacksam över mina alldeles egna superbra vänner. Vad vore livet utan kompizar? Älskar att ni finns hörni! Love and peace och let's ta tillvara på vänskap och liv!!!

Brändnacke!!!

Inte Slappnackes okände broder, utan min nacke - som är bränd efter dagens bravader. Mellan helgens arbete smög jag in ett Göteborgsbesök nämligen, och hängde med gott Hjälmareds-folk, såg på sommarkonsert där vänner tog ton och njöt av en frisk bärts därefter. Solen strålade ikapp med våra fejjor!

Efter övernattning hos Ylven (gillar att länka Ylven i bloggen!) skiljdes vi åt med riktning åt varsitt håll. Jag skulle på en gudstjänst, fast vädret fick mig att tänka om och styra färden hem till Borås och en gräsmatta. MEN bussen var ca fyrtio minuter sen så jag tänkte om igen och köpte mig billigaste-mackan-och-kaffet (även också typ-godaste-mackan-och-kaffet) och hängde utanför humanisten vid ett porlande vattendrag. Där blev jag plötsligt bekant med två kidz vilka fick mig att hänga i solen och leka längre än väntat. "Så de kan gå", säger Brändnacke!

Änkligen helg

efter tre jobbdagar i full-längd är det ÄNKLIGEN HELG!!!! Dock jobbar jag ju imorgon och på söndag, så vad är det för helg? kan man ju tycka. Men det är faktiskt pass av kortare slag. Så ett och annat hinnes med. Efter helgen har jag bara ett endaste jobbpass kvar! På torsdag. Det är sorgsamt faktiskt. Såklart. Idag sade jag hejdå till Johaina, ca 40 år, på jobbet med en stor kram. Nästan så det föll fram några tårar.

Men som sagt, helg!!! Rev igång med grill, cykel och gräsmys med Annie och Oscar. Och Jolgubbar!!

After work

ALLTSÅ idag!! Har nog var den jobbigaste jobbdagen jag varit med om. Ever. Vädret var solskensklart utomhus och inne i restaurangen - och i köket, och i drive true-bunkern - var det stekhett. Jag började jobba klockan elva och vid sisådär fyratiden hade jag värmeslag och kapaciteten i mig själv sjönk. Det som räddade mig var väl i princip tanken på åttaslaget och after-work-bärtsen jag skulle ta med Anna-Sara.

Daysavior

Bränneriet i Borås. Slutade såklart upp med en slags vovve i knät. Händer ju för jämnan...